Leeloos klassiska uttryck från filmen "Femte elementet" får utgöra titel för detta race... en titel som passar lite för bra... två hojar in i skogen...
Klicka på bilden,
så får du se en större bild.
Det var lite glest i början... Tre hojar och fyra pers. Var är alla?
Foto: Ralph Lindberg, kamera: Sony W30
Sedan började det äntligen droppa in lite folk.
Foto: Ralph Lindberg, kamera: Sony W30
Först en gruppbild. Vi startade med 7 hojar. Här börjar problemen. Åttonde hojen sen på grund av dött batteri, vilket gav tid för nionde hojen att hämta sin ryggskena. Efter vägen hakar ytterligare tre hojar på. Så vi åkte tolv hojar totalt.
Vi får ta jämna stopp för att samla ihop oss då hastigheterna varierar stort beroende på förare och hoj. Sedan är det ju trevligt att få surra lite också.
Supersport, grusvägsoffroad och landsvägsmissil. Det är kul med lite gott och blandat i hojväg.
Foto: Ralph Lindberg, kamera: Sony W30
Och här stod vi och väntade... och väntade. Sedan kom ett sms om att det inte hade gått så bra för alla.
Foto: Ralph Lindberg, kamera: Sony W30
På väg till "målet" så gick det lite för fort för en av killarna. Han svängde inte lika mycket som vägen och undkommer liemannen med allt för liten marginal. På bilden ser du den sista nedslagsplatsen och en bit av framskärmen. Föraren mer eller mindre oskadd till skillnad från hojen.
När alla var samlade igen var det dags för inspektion av "vraket".
Foto: Ralph Lindberg, kamera: Sony W30
Fast egentligen så klarade sig hojen också rätt bra
med tanke på vurpan. Saknar framskärm, kåpa och
en backspegel, men den gick att köra.
Framme vid "målet" så blev det nygrillade hamburgare.
På vägen tillbaka så kollade vi in "landningsplatsen".
Och den första motorcykelbit jag hittade visade sig vara från en annan hoj, så tydligen var det inte första gången någon åkt av i den här kurvan. Men det är inte vägverkets fel, det är den enskilde föraren som kör för fort.
På vägen hem får vi sällskap av den tolfte hojen, vars förare inte nötte en millimeter på framdäcket. Jag låg bakom honom och även om det var lite galenskap så hade jag en otrolig show framför mig. I de farterna hade jag ingen möjlighet att fotografera. Han lyfte stående upp den på bakhjulet vid 140km/t och sedan gick det bara fortare...
När han sedan hoppar upp på tanken och gör en wheelie så trodde jag knappt mina ögon. Galet och vårdslöst kanske, men killen klarade av det utan problem.
Sista vurpan var förunderlig. Nej, det var inte han som drog wheelies. På väg upp på E4an så tippar hans hoj ett par meter framför mig. Kanske 30 km/t. Glider längs vägen och gnistorna sprutar, träffar en plogpinne och tippar över på andra sidan och glider ner i diket. Förutom att hojen var fylld med sand och grus överallt från diket så blev hojens båda sidor, ja, vad ska vi kalla det, kraftigt modifierade...
Dyrt. En sådan här hoj är för dyr att helförsäkra. Då blir det dyrt när något händer. En liten glidning i låg fart och båda sidorna blir totalkvaddade. Det är surt. Den gick att köra hem utan problem i alla fall.
Slutligen och sist när vi rullat upp den dikesglidna hojen så har en av de andra hojarna slut på batteri. Ett passande slut på en inte perfekt dag. Hur konstigt det än kan låta så hade de flesta av oss en kul dag, för det är oftast kul att åka hoj och vi var glada att ingen person skadats. Det var dock lite för händelserikt för allas smak. Nästa gång får alla hålla sig på vägen.
2008-09-13. Bild och text: Thomas Lövgren.
Kamera: Canon Ixus 960 IS